Den ældste danske viseoverlevering

Håndskrift: Dronning Sophias visebog
Nummer: XI
Side: 39
Titel: (I Guds händer)
Trykt: T
Udgivet i: VB: 10, 28-32
Kommentar: -


En wisa sammansatt aff honom som nampn j wisan 
wthwijser 1629 den 5 september widh 
marienborgh j prÿsen j lägerett 

1.
I gudz händer wår liffztidh står, 
han haffuer räknatt all wår år, 
och vthaff hans barmhärtighett 
leffue wÿ här j orolighett 

2.
Öffuer giff oss icke härre gudh, 
effter wÿ Eÿ hålla kune tin budh, 
tröst oss vthÿ all nödh och sårgh 
och war altidh wår fasta borgh 

3.
Rättfärdige gudh j Euighett, 
wär ike mer på oss så
[1] snarast "sa".
vredh
 
låt tin stränga wrede falla, 
wÿ trolige tigh vppa
[2] I udg.: "vppå".
kalla
 

4.
Affuen den plåga som är vp tänt 
medh wåra sÿnder wÿ haffue förtientt, 
krigh pastilenti
[3] I udg.: "pästilenti".
och dÿr tidh
 
o härre gudh war tu oss blidh 

5.
Näffz oss j tin barmhertighett, 
och icke härre när tu äst wredh, 
tÿ hoo
[4] Skrifvet öfver raden.
kan för tin wrede stå,
 
vthan alt måst tå förgå 

6.
Iesus Christus wår frälsare tu äst, 
iagh beder tigh o herre ther näst 
frälsa min siäll vthur all nödh, 
beuara henne för then Euiga dödh 

7.
All anor plåga wÿ suäfue vthÿ, 
förlåsa
[5] snarast "förläsa".
oss att wÿ bliffue frÿ,
 
på thet wÿ vthÿ rolighett 
titt nampn låffue j Euighett 

8.
här höres plåga här höres wee, 
then Ena sörier the andra lee, 
huru lenge skall thet wara så 
o herre lätt oss tin nåde få 

9.
Armodh Elendh och siukdom stor, 
krigh pästiläntz medh stort vpror, 
wankar nu mest vthÿ gemen, 
hiälp herre Christ och war Eÿ sen 

10.
Nit affundh högfärdh och föracht, 
florerar nu och hålles wedh macht, 
medh många stora sÿnder fler, 
som nu vthÿ thenne tidh sker 

11.
såsom gräs meniskian liknatt är, 
och som En Rök försuiner her, 
blomstrett som snarast faller aff 
menniskian och leges j graff 

12.
om hon j liffuett än haffuer wäll giort, 
hoss mången achtas thett Eÿ stort, 
men hoss gudh bliffuer thett wäll giömt 
fast meniskior hafua thett för glömt 

13.
När En leffuer och må full wäll, 
bliffuer aff hållen och achtas säll 
men strax liffuett haffuer här ände, 
huar fines då den honom kiände 

13.
Elendigh är then menniskia wist, 
som wärden suiker medh sin list, 
och achtar mera hennes tidh, 
än Euigt skåda gudz ansichte blidh 

14.
Kan tu här haffua wällust och frögdh, 
låffua tin gudh j himells högdh, 
achta flitigt hans helig ordh, 
betänck och att tu äst kamen
[6] I udg.: "kåmen".
aff jordh
 

15.
Estu fatigh och lider armodh, 
hållt tigh till gudh han bliffuer tigh godh, 
haff tållemodh vthÿ all nödh 
som Christus giordhe till sin dödh 

16.
betänck tigh wäll Ehoo tu äst, 
som här är bliffuen wärdenes giäst, 
att tu jfrån henne skilias skall 
achta flitigt tin troo och kall 

17.
Lider tu här siukdom och wee, 
hatt och föracht ja spått och spee, 
hålt tigh man fast till jesum christ, 
som för tigh har liditt mer forwist 

18.
Ach meniskia besina wäll, 
Emedan tu än är frÿ frisk och säll, 
att tu må haffua Euigh roo, 
stadigt medh gudz Englar boo 

19.
Dröÿ Eÿ Emädan tu må wäll, 
beredh härbärgh för tin arme siäll, 
hoss jesum Christ din frälser man 
Emedan tu thett giöra kan 

20.
Kåm heliger Andh medh tin nådh, 
och war altid medh oss j rådh och dådh, 
lär oss altidh tänka på tigh, 
och leffua medh tigh Euinerligh 

21.
på thene helige trefåldighett, 
som suicker aldrig thett iagh wett, 
säter iagh all min troo och håpp 
latter wärden farra sitt låpp 

22.
domen then iagh förmodar fåå, 
är thenne att iagh hörra må, 
kåmmer hitt mine wälsignade 
och bliff här hoss migh leffuande 

23.
vthaff sådant iagh frögdar migh, 
min sak befaler gudh jnerligh, 
han haffuer migh skapatt han haffuer migh frälst 
honom iagh henne om tror hälst 

24.
så wandra när som gudh så will, 
till Euigh glädie medh frögde spell, 
alle som detta höra och see 
gudh beuara eder för Euigh wee 

Amen