Den ældste danske viseoverlevering

Håndskrift: Dronning Sophias visebog
Nummer: X
Side: 35
Titel: (Kunde jag nu skriva)
Trykt: T
Udgivet i: VB: 9, 23-27
Kommentar: -


an
[1] I udg.: "än".
En wisa
 

1.
Kunde iagh nu skriffua, 
alt effter mitt begiär 
der till migh månde driffua 
[dän] [ånger] [j] [mitt] [hierta]
[2] "ta" möjligen bortskuret i margen.
[är]
 
huru dett migh hårdeligh kränker, 
så offta iagh betänker 
den föra gaman, 
huar medh annan 
j äran hade till saman 

2.
ach när iagh begrundar, 
den förra lust och frögdh 
mitt hierta då åstundar, 
till gudh j himels högdh 
ach
[3] snarast "aech".
gudh hielp oss alla,
 
som digh troligh åkalla 
och j dänna stundh, 
aff hiertans grundh 
ropa medh hierta och mun 

3.
Regera mitt hierta och sine 
du trogne herre gudh 
att dett sigh låter later fina, 
lÿdigh din helga budh 
Att alt huadh wärden vpwäker, 
dett migh aldrigh förskräker 
vthan att iagh 
effter titt behagh 
må leffua både natt och dagh 

4.
I gudz fruchtan och ära, 
som huar bör hafua kiär 
hiälp migh altidh att leffua, 
Emedan iagh j värden är 
annama och medh fruch[t]an, 
din nådige tuchtan 
som tu härre migh 
altidh nådeligh 
tillskikar så faderligh 

5.
när man will besina, 
denne wärdenes osedh 
huadh kan man tå på fina, 
vthan ledes wedh 
denne wärden wrånga, 
som bedrager så många 
medh sin falska seedh, 
och högfärdh ledh 
så och medh gerighett 

6.
platt ingen trohett, 
nu är att litta på 
vthan på gudz godhett, 
som trofast är och så 
han hielper oss wist alla, 
om vÿ till honom falla 
och är oss när, 
Effter wår begiär 
han omsårgh för oss bär 

7.
En dåk iagh Eÿ må klaga, 
öffuer lÿckan är mig tungh 
j dese år och dagar, 
vthan då iagh var vng 
då dett begÿnte bliffua, 
som iagh bäst skulle leffua 
vthÿ bästa flor, 
och vthÿ glädie stor 
som wara kunde på jordh 

8.
Rätt snart lÿckan sigh wände, 
vthÿ samma stundh 
som hon migh aldrigh kiände 
iagh tänkte siucka
[4] I udg.: "siunka".
[5] snarast "siucka" (eller möjligen "simka").
till grundh
 
för honn migh så månde suika, 
och så jfran
[6] I udg.: "jfrån".
migh wika
 
alt medh sin suik, 
dårade hon migh, 
så brukar hon än dageligh 

9.
som hon sigh bäst betede, 
att hon wille wara godh 
ett fall hon migh berede, 
hon Eÿ länger hoss mig stodh 
vthan rÿgen till migh vände, 
och olÿckan till migh sände 
som migh en långh tidh, 
giorde hiertans quidh 
vthÿ min vngdoms tidh 

10.
döden sigh månde laga, 
tt mÿckett hasteligh 
min moder jfrån migh taga, 
mormoder och broder snarlig 
så och den wän kiära, 
som migh älska och ära 
för andra wist, 
vthan all list 
der fans Eÿ någon brÿst 

11.
o gudh huadh för quida, 
iagh då j hierta bär 
och huadh iagh månde lida, 
iagh skulle leffua quar 
j sårgh och mÿcken möda, 
tÿ mina woro döda 
gudh deres siäll, 
beuare Euinerligh wäll 
både häll och säll 

12.
tröst migh då sändes, 
aff tigh herre jesu christ 
att mitt hierta wandes, 
till tållemodh förwist 
tÿ tu hielper draga, 
det ock j alla dagar 
Ehuru hårdt 
och mÿckett suårt 
det tuingar hiertatt wårt 

13.
Ehuru sigh nu wänder, 
min lÿcka aff aller
[7] I udg.: "äller".
till
 
befaler iagh j gudz hender, 
o jesu war migh mildh 
war migh ett stadigt ankar, 
Ehuart min hugh wankar 
giff migh tållemodh 
och war migh godh 
anama mitt liff och blodh 

14.
Regera huss och wårdnat, 
medh din milda handh 
dem migh äre förårdnatt, 
iagh beder digh försan 
att du will migh giffua, 
godh rådh och när migh
[8]+1: Dessa två ord skrifna öfver raden i stället för ett öfverstruket "altidh".
bliffua
 
j mitt besuär 
som stadight är 
både fiäran och när 

15.
vndt migh o jesu blide, 
din wärdige helige Andh 
som migh alla tider, 
leder medh sin handh 
j sin saningh den Rene, 
digh beder iagh jesu allene 
räck migh tin handh, 
och hielp migh försan 
tu millde frälsar man 

16.
så befaller iagh nu tigh, 
tu helige trefaldighett 
och dett du migh, 
giffuett haffuer och wist wett 
att tu Effter titt behagh, 
migh beuarar natt och dag 
ty allena på tigh, 
förlåter iagh altidh migh 
nu och Euinerligh 

Amen