Den ældste danske viseoverlevering

Håndskrift: Dronning Sophias visebog
Nummer: V
Side: 21
Titel: (Till Dig av hjärtans grunde)
Trykt: T
Udgivet i: VB: 4, 12-13
Kommentar: -
Generelle oplysninger: Findes også i Bröms Gyllenmärs visbok nr. 22 og Samuel Älfs visbok nr. 31.


an
[1] I udg.: "än".
En Andeligh wisa
 

1.
Till tigh Aff hiertans grundhe, 
j min nödh Ropar iagh, 
thet är nu tidh och stunde, 
herre gudh min Bön vptagh, 
lat vp tin milda öron, 
när iagh Ropar till tigh, 
wärdiges migh bön höre 
Ehuadh som fellar migh 

2.
ty som tu Effter skulle 
min sak nu döma sa
[2] I udg.: "så".
 
ho warder tå befunen 
som för tigh kan bestå 
men dåk ästu barmhertigh 
till wreden mÿcket sen 
när man giör sigh botfärdigh 
från sÿnden huar och En 

3.
min tro och håp iagh ställer 
jn på gudz hellige ordh 
Ehuart min sak hon huelffuer 
allt vppå thenna jordh 
min siäll vppa
[3] I udg.: "vppå".
gudh achtar
 
altidh på honom ser 
Alt som then wächtar wakar 
när dagen sigh beter 

4.
Jsraell vpa
[4] I udg.: "vpå".
then heren
 
titt hop tu sät och wänt 
han är både när och fiäran 
är Allestädes bekiändh 
hoss honom är all helsa 
j hans barmhertighet 
Jsraell will han Frällsa 
Aff sÿndh och farlighett 

Amen