Den ældste danske viseoverlevering

Håndskrift: Dronning Sophias visebog
Nummer: IX
Side: 30
Titel: (Jag vill en visa begynna)
Trykt: T
Udgivet i: VB: 8, 20-23
Kommentar: -
Generelle oplysninger: Sidan 32 och 33 upptages af en stamtafla.


1.
Iagh will En wisa begÿna, 
om min lÿcka oblidh, 
som sigh monde forgrÿma, 
Emot migh j all tidh 
att migh bedröffuelse händer 
Ehuar iagh stader är, 
och huart vth iagh migh wänder, 
bedröffwatt hierrta iagh bär 

2.
Kiär kåmne jfrån migh falla, 
effter tin willia o gudh, 
du dem och till tig kallar, 
igenom tin wisa budh, 
och demm så till tigh tager, 
jfrån dene onde wärdh, 
som mången man bedrager, 
medh sin arghett och flärdh 

3.
Iagh haffuer Eÿ begiärt Rikedom, 
Eÿ häller någon wärdzens pracht, 
vthan min slächt och wäner from, 
dom haffuer iagh Elskatt medh macht, 
och deres vmgenge åstundat, 
och beditt min gudh medh flit, 
att han migh dom will vnda, 
aff sine nåder blidh 

4.
platt anars iagh månde förnima, 
gudh vet bäst huadh nÿtigt är, 
iagh thett och kan besinna 
gudh näffser dom han haffuer kiär, 
dåk somlige bårt Rÿker, 
att de skulle glädie få, 
de Andra medh bedröffuelse trÿcker, 
dåck will han medh dem stå 

5.
så lennge wÿ her wistas, 
j denne jämerdall, 
altidh glädien förminskas, 
och dageligh ökas quall, 
att hiertatt måtte wäll brista, 
wor icke gudh wår tröst, 
som alltidh när oss wistas 
och hörer wår Elenda Röst 

[6.]
Då iagh war vthan quida, 
vthÿ min vngdoms år, 
och effter min lÿcka förbida, 
tÿckte migh intett wara för suårt, 
när andre sörde och gräte, 
öffuer sina framfarnes dödh, 
tÿckte migh dett wara aff kiätte, 
och Räknat för ingen nödh 

[7.]
En trogen wän att mista, 
giör hiertatt bedröffwatt försan, 
den wett som dett haffuer frestatt 
antinge quina äller man, 
o gudh iagh beder aff hiertatt, 
för Christÿ blodh så rödh, 
tagh jfrån migh min smerte, 
och hielp migh aff all nödh 

[8.]
vthÿ tit Euige Rike, 
där är förwaratt min frögdh, 
den du will migh till lika, 
giffua j himels högdh 
jblandh dina Englar klare, 
der finer iagh mina jgän, 
de frögdes der vthan fare, 
men iagh leffuer j werden än 

[9.]
Barmhertige gudh iagh beder, 
aff hugh och all min acht, 
att tu migh medh din handh leder, 
att iagh Eÿ bliffuer förtapt, 
vthan att den dagh måtte snart kåma, 
den glädien måtte migh ske, 
att migh weder fares den frome, 
mina wäner j gudz rike see 

[10.]
så will iagh här med beslutta, 
och tro tin ordh full wäll, 
att tu migh Eÿ will förskiuta, 
vthan anamar min siall,
[1] I udg.: "siäll".
 
när iagh och henne till tigh taga, 
och gläden giffua med hast, 
tÿ iagh j mina dagar, 
der effter längtar fast