Håndskrift: Dronning Sophias visebog
Nummer: III
Side: 17
Titel: (Jag gick mig ut en sommardag)
Trykt: T
Udgivet i: VB: 2, 7-10
Kommentar: -
Generelle oplysninger: Findes også i Forsius nr. 12.
| En waker lustigh wisa | |
1. | |
| Iagh gik migh vth En sommar dagh, | |
| vthÿ markenne gröna, | |
| lust och glädie bekåm tå iagh, | |
| jblant the örter skiöne, | |
| huita och blå, | |
| röda och så | |
| sampt alsköns örter gröne | |
2. | |
| Om wår liffztidh som är så kårtt, | |
| hierteligh j thet sine, | |
| täncker iagh huru han går bårt, | |
| och som blomstret förswiner, | |
| så hierteligh, | |
| klagar iagh migh, | |
| som war aff årom vnger, | |
3. | |
| Når som blomstret j fägring står, | |
| faller och wisnar till jorden, | |
| alt så och En ÿnglingh j bästa år, | |
| för än han wet aff ett ordh, | |
| j samma stundh, | |
| min ögon run, | |
| min kinder wåta giordes | |
4. | |
| Afftonen nalkas och solen klar, | |
| sitt Ansichte bort giömer, | |
| än stodh iagh j sorgen [1] Ändrat från "solen"? quar, | |
| sågh vppå liliorne gröne, | |
| tå kåm En Röst, | |
| migh till tröst, | |
| then iagh Aldrigh förglömer | |
5. | |
| se wäll till tu vnger man, | |
| huÿ att tu tigh så klagar, | |
| all sorgh du öffuer wina kan, | |
| om tu min lära behagar, | |
| hör wäll till, | |
| huadh iagh tigh will, | |
| till kiärlek vpen bara | |
6. | |
| Haff tin förhåpningh j all stundh, | |
| stadigt till gudh then högsta, | |
| älska honom Aff hiertans grundh, | |
| som tin siäll jgän löste, | |
| vthÿ all nödh, | |
| ja liff och dödh, | |
| tu stadigt på honom trösta | |
7. | |
| Ångest och sårgh jfrån tigh driff, | |
| liffuet thet snart för kårtar, | |
| men fridh förlänger tin liffztidh, | |
| vplät förtÿ hennes portar, | |
| medh kiärlighet | |
| och wänlighet, | |
| tu henne wäll omjorda | |
8. | |
| Kiärligen wara som tu äst wan, | |
| glöm jke bort tin ära, | |
| hälst Emot huar christen man, | |
| mäst Emot wänen kiära, | |
| tå skall gudh tigh, | |
| Rät wiserligh, | |
| medh En from maka beskiära | |
9. | |
| Ädlare gåffua Eÿ finas kan, | |
| näst gudz ordh dÿrebara, | |
| än thet helige ächte ståndh, | |
| när thet är wäll beuara, | |
| tÿ beder iagh tigh, | |
| nu wäll snarligh, | |
| En wän for alla vthkåra | |
10. | |
| När tu En sådan bekåma kan, | |
| som titt hierta begiärar, | |
| huilken är from och mÿcket dÿgdesam, | |
| skön aff tucht och ära, | |
| En fast bårgh, | |
| vthÿ all sårgh, | |
| har gudh tigh tå beskiärat | |
11. | |
| såsom solen En prÿdningh är, | |
| vthÿ himmelens fäste, | |
| så är och tu tin maka kiär, | |
| vthÿ tit huss och näste, | |
| att wara from, | |
| är Rikedom, | |
| den yparste och den bäste | |
12. | |
| Om tu mitt Rådh åtlÿda will, | |
| skall snart sårgen försuina, | |
| och såg [2] I udg.: "säg". så thet tin kiäresta till | |
| Enär tu henne kan fina | |
| farrer her medh wäll | |
| till liff och siäll | |
| haff theta vthÿ titt minet | |
13. | |
| När thenna Rösten wände jgän, | |
| klinga talla medh ljuffligh stämma, | |
| wände iagh och war Eÿ sen, | |
| jfrån thenne lunden att lenda | |
| o herre hielp migh | |
| thet beder iagh tigh | |
| min anslagh till En godh Enda | |
| Finis ände | |
| gudh oss sin nåde sände |