Den ældste danske viseoverlevering

Håndskrift: Dronning Sophias visebog
Nummer: II
Side: 15
Titel: (Intet vet jag så dyrt at)
Trykt: T
Udgivet i: VB: 1, 5-6
Kommentar: -
Generelle oplysninger: Parallel til DV 116. Findes også i Harald Oluffsons visbok nr. 25 og Bröms Gyllenmärs visbok nr. 55.


1.
Inntett wett Iagh så dÿrtt att ware, 
Aff wärdennes tingh såm trofasth ähr 
I fördom tidh Ledh mången man står Nödh 
förty trohett och ähre the ähre slätt dödh 
En ähr fästh bättre medh ährän att doö 
såm stå far
[1] I udg.: "för".
falske, klaffuäre både bleck och Rodh,
[2] I udg.: "Rödh".
 

2.
Om Natten Ner Iagh skall Roligen soffua. 
Dogh tenker Iagh mesth på troghett och Lofwen 
Then migh tallar I min ögun såm besth 
Han swicker migh på bakenn aldra mesth 
Enn spörs thet hwår Iagh faar fram 
så fåå the falske Klafuere både laster och skam. 

3.
Man
[3]+1: Af yngre hand genom tillägg i margen och öfver raden rättadt till "huar Man[s] tungo skall man".
skall ike tro
 
Enn Falsker wem
[4] I udg.: "wenn".
och Enn hugh Orm the ähre Lÿke thw,
 
The talla I min Ogån
[5] I udg.: "Ögån".
såå gott,
 
The swicke migh på bakenn medh honn och spått 
Then såm Lother huar man förstå sim
[6] I udg.: "sinn".
grundh
 
han swiker sigh sielff så marge Lundh. 

4.
Herre Gudh nåde migh för sårgh och för wee 
Enn tima görs migh Lennger ähn före wore thre 
När Anndra, gledias med wenner och frennder 
Så bedröffuas, Iagh i sÿnnden, thess Lennger 
O Iessw thw wnne migh Lÿkåm
[7] I udg.: "Lÿkånn".
så godh
 
Att Iagh måtte fåå på min ångesth both 

5.
Here Gudh nåde Thenn som Lykan görs wredh 
Hom
[8] I udg.: "Honn".
setter Enn man så
[9] Skrifvet öfver raden.
Longtt aff sinn Ledh
 
The fara will såm foglar wnder skÿ 
Och wetta sigh huarken huilla Eller bÿ 
O Iesw thw äst min trostare man 
Till tigh seetter Iagh min tro försann 

6.
Trohet Och saningh the driffues aff bÿ 
The seÿe sigh att wille aff Landett Bårtt flÿ 
Rettwisan fasth Effter thenn Letar 
The skildes altt ått på Enn willan skogh 
Iagh tror the finnes aldrigh mera Igenn 
Thett siger Iagh för huar och Em
[10] I udg.: "Enn".
min wenn
 

AMEN