Den ældste danske viseoverlevering

Håndskrift: Dronning Sophias visebog
Nummer: 91
Side: 374
Titel: (Lejonet löper i lunden)
Trykt: T
Udgivet i: VB: 22, 68-69
Kommentar: -
Generelle oplysninger: Parallel til DgF 448. Svarer til TSB D 282. Findes også i Harald Oluffsons visbok nr. 32 og i Kgl. Bibliotekets visbok i 8° nr. 34.


En litten wisa 

1.
Leÿonett löper vthÿ lunden, 
så wäll kröker dett sin hals 
I Ride bårtt her peder palneson 
I Leke [eÿ] medh migh så falskt 
:: så frögdar hon migh then sköna ::

2.
I Ride bårtt her peder palneson 
och till Eder fästemöö 
är Eder öde att kåmme Igen 
wÿ fines wäll söder vnder öö 
:: s f h m d s ::

3.
De hade hans festemöö både vth och In 
och än hade hon des wäre 
hade iagh En så fultro wän 
de buden wille bäre till mi[n] herre 
:: s f h m d s ::

4.
Han suartnade I sine ögon 
alt som denn suarte Iord 
dett giffue gudh fader I himelrik 
du hade Ike tallat ett ord 
:: s f h ::

5.
Thett war her peder palneson 
han springer på gångaren grå 
så Redh han samme dagh 
han wäjer huarken beker heler åå 

6.
När som han kåm I grönelundh 
han hörde de klåker Ringe 
dett giffue gudh fader I himelrik 
mitt hierta måtte sönder Rimna 
:: s f h m d s. ::

7.
De Raske håffmen de hölle hans hest 
vthÿ så litten stundh 
och så gaff han sin Ande vp 
vthÿ den grönelundh 
:: s f h m d s ::

8.
Otak haffuer du store kierlek 
tu war alt för stark 
Iungfrun hon bleff dödh I höge låfft 
och suänen I den wilende mark 

9.
Her peder lade de nordan den kÿrke 
och sundan lade de henne 
der grode En Ross öffuer beges deres mun 
de goffuo kiärleken till kiäna 
:: så frögdar hon migh den sköne ::

Amen