Håndskrift: Dronning Sophias visebog
Nummer: 86
Side: 344
Titel: (Jag stod mig upp en morgon)
Trykt: T
Udgivet i: VB: 17, 40-45
Kommentar: -
1. | |
| Iagh stodh migh vp En Mårgon | |
| vppå så lönligh En stadh, | |
| iagh hörde så önkeligh klaga | |
| En stålt Iungfru hon Badh | |
| sin hiertans kere wän | |
| han wille Ifrån henne fare | |
| och Aldrigh kåma igän | |
2. | |
| Hon sporde honom till medh quide | |
| så önkeligh war hennes lååt, | |
| om dee skulle saman bliffua | |
| heller ändeligh skilias åått | |
| dett wille hon nödigt see | |
| dÿ badh hon honom så giärne | |
| att dätt skulle Icke skee | |
3. | |
| Hon drogh honom dett till mines | |
| som han hade till henne sagt, | |
| betänka dett I sitt sine | |
| han skulle där på giffua acht, | |
| hon wille dett haffua fast | |
| tÿ han hade henne trolåffuadt | |
| och bliffua för vthan last. | |
4. | |
| Huar är nu den store kiärlek | |
| I sade migh till medh tro, | |
| iagh mente I hade varet ärligh | |
| I woro min största roo | |
| nu willen I suicka migh | |
| men dett går Aldrigh Aff min hugh | |
| dätt goda iagh haffuer vndt eder. | |
5. | |
| Min wärldh månde sigh så ställa | |
| att iagh skall hädan flÿ, | |
| och öffuer giffua medh alle | |
| både landh och bÿ, | |
| långt tall giörs migh stort quall | |
| I faren nu wäll min skiöne Iungfru | |
| her medh lyckta wÿ wårt tall | |
6. | |
| Huadh går Eder dågh till mena | |
| alt medan I hasten så | |
| och late migh bliffua allene | |
| all sårgh migh kåmer vppå, | |
| iagh beder Eder bliffuer her | |
| dett wett gudh fader I himellrik | |
| iagh har Eder I hiertatt kiär. | |
7. | |
| Min hiertans kiere gode wän | |
| dett kan dågh intett så skee | |
| om iagh här länge bliffuer | |
| då haffue I sårgh och wee | |
| ner wÿ skulle skilias ått | |
| iagh haffuer Edert godz förskingratt | |
| så haffue I sårgh och grått | |
8. | |
| Skall dett så Endeligh warra, | |
| att I skulle draga aff landh | |
| då will iagh medh Eder Fara | |
| Ehuru migh går I handh | |
| Illa aller [1] I udg.: "äller". wäll | |
| om I migh dett förneke | |
| giöre I migh stort oskall [2] I udg.: "oskäll". | |
9. | |
| Tänker på min hiertans kiäre | |
| om dett så ginge till | |
| dett woro En stor oära | |
| att bruka så fåfängt spell, | |
| dett oss kåme båda till skam | |
| om wÿ skulle så åttfÿlias | |
| wÿ slupe Rätt aldrigh fram | |
10. | |
| Dett fålk skulle oss så quälia | |
| wÿ kåme och göre oss mÿckett bångh | |
| skulle man sin ära så sälia | |
| dett woro En hiertans tuångh | |
| min kiäre har dett fördragh | |
| både Eder och alt edert slächte | |
| woro dett ett skade tagh | |
11. | |
| Skoner Edert gode Rÿchte | |
| dett Eder bör hålla kiärt | |
| skamen skall man altidh fruchta | |
| dÿ dett är äran wärdt | |
| Räker migh Eder huitta handh | |
| wÿ måste nu åt skilias | |
| gudh löse Eder sårgebandh | |
12. | |
| Mångh stÿcke I giffuen förre | |
| som iagh icke giärna höra will | |
| min ära har iagh altidh wachtat | |
| dett skulle I sielff warra wittne till | |
| later migh då hoss eder bliffua | |
| och så aff landett fÿlia | |
| så löse I all min quida | |
13. | |
| I törffue [3] "ffu" ändradt från något annat. dett Ike åstunda | |
| min kiäre iagh tuifflar der vpå | |
| att dett kan ingalunda | |
| Effter Eder wilie gåå | |
| iagh beder Eder anatt sin | |
| wÿ måste nu her åtskilias | |
| Räk migh handen din | |
14. | |
| är dett den tro och kiärlek | |
| I haffue migh tillsagt | |
| att ingen skulle oss åttskilia | |
| vthan döden medh sin macht | |
| wee migh den tidh och stund | |
| iagh skulle så bliffua bedragen | |
| vthaff eder falska mun | |
15. | |
| Later aff Eder ÿnkeligh [4] "ÿ" ändradt från "ö" eller tvärtom. klaga | |
| medh hiertans sorgh och gråt | |
| tårker aff Eder tårar | |
| I få Eder En bätter lått | |
| dett kan så litett [5] "tett" ändradt från något annat. förslå | |
| den är wäll I denne stadh | |
| der lösa kan all eder åtrå | |
16. | |
| wee migh den stundh och time | |
| dett I bliffue migh så kiär | |
| nu kan iagh wäll förnima | |
| och see Ehuem I är | |
| iagh kune dett Eÿ före troo | |
| den leffuer jcke I wärlden till | |
| mitt hierta kan kåmma I Roo | |
17. | |
| Wille döden sigh skÿnda | |
| och nu allt medh En hast | |
| och skilie migh wedh denne nöden | |
| som migh quälier så fast | |
| iagh beder eder vthan falsk | |
| att I wille medh Eder bruna brandh | |
| skilie mitt huffwdh I från min halls | |
18. | |
| Willen I öffuer wåga [6] I udg.: "wäga". | |
| Eder brist så wäll som min, | |
| då måtte Eder icke så tuinga | |
| wår åttskilnadh på dätta sin, | |
| medhen I vthan all skäll, | |
| så talla och begiära | |
| her medh I fare wäll | |
19. | |
| thetta och anad mera | |
| som långt wåro att talla om, | |
| war der för handlatt och tallett | |
| vthÿ den samme stundh | |
| ther medh dee skildes ått | |
| han Redh bårt medh sårgen | |
| och hon stodh Igän medh grått | |
20. | |
| thetta är dett iagh menar, | |
| och wäll besina kan, | |
| att kiärleken medh sine grenar | |
| förderffuar både quina och man, | |
| han [7] snarast "hon". är En giäst så hädsk | |
| medh dett första då är han sött | |
| på Endelÿckten är han bedsk | |
21. | |
| När han begÿner är han ingen, | |
| dett kan huar man wäll see, | |
| men när han begÿner tuinga, | |
| giör han både sårgh och wee, | |
| dett är hans högsta dygh | |
| så mången ärligh meniskia | |
| kåmmer han på skam och blÿgdh | |
| Fenis |