Håndskrift: Dronning Sophias visebog
Nummer: 81
Side: 327
Titel: (Den sköne sommerstid)
Trykt: T
Udgivet i: VB: 13, 34-36
Kommentar: -
| En Lustig Nÿ Wisze | |
1. | |
| Den skiöne sumers tid, | |
| min hiertans kierest och strengespil | |
| ähr vthöfuer alla frögd, | |
| som wederquecker mig, | |
| nähr iag bedröfuett ähr, | |
| tager bårt både sorg och wånda, | |
| som mig khan ofta på komma, | |
| Gud wÿll mig henne wel bewahra | |
| ifrå all nöd och fhara. | |
2. | |
| From, ährlig ästu af slägdt, | |
| huru ofta hafuer du frögdatt mig, | |
| och giördt mitt hierta lätt, | |
| mitt vnge blod och hierta, | |
| mÿckiett efter dig trängtar, | |
| Och önsker af hiertans grund | |
| Gud förläne dig karskhet och Sund | |
| Så lenge du lefuer på denne werld, | |
| Aldrig orolig Stundt. | |
3. | |
| Röde roszer på gröna walde, | |
| the blumer och Så, | |
| både store och Små | |
| min kiereste licknasz wed them Alle, | |
| hon ähr mig kierer ähn, mycket, guld | |
| både perler och ädele stenar, | |
| Gud wet wel hwem iag menar, | |
| then hiertans aller kiereste min | |
| iag gierna wåhr hosz Allena. | |
4. | |
| Iag håppes och tror för wist, | |
| håppening lätt du aldrig koma på skam, | |
| o herre Iäszu Christ, | |
| wÿll du mig henne gifua, | |
| meden wÿ her lefua | |
| vtÿ denna bedröfuede werld, | |
| Gud wahr osz Allom nähr, | |
| efter din wilie att lefue | |
| står bägga wår begier. | |
5. | |
| Trackta wÿll iag Allene | |
| efter en sanskÿlig kierlig | |
| Som Ewig skall hafue it skien, | |
| ickie Som enn blomma, | |
| Som Snart faller wm, | |
| vtan Altid blifue beståndig, | |
| vtÿ All nöd och wånda, | |
| Som osz khan wederfahra | |
| vtÿ thesse farlige dager. | |
6. | |
| Iag hafuer på denne werld, | |
| ingen tilflÿcktt vtan Alenne till Gud, | |
| och then han mig beskierer, | |
| thenn iag hafuer kier Allena, | |
| hwem khan mig thet förmena, | |
| Lycken kommer af himmelen ned, | |
| ther iag mig glädes wed, | |
| ther på iag håppes o herre kier | |
| mäden iag ÿ werlden ähr. | |
7. | |
| Mig gåå, huru Gud will, | |
| ÿ denne nåderikes tid, | |
| iag nu till henne skall, | |
| hwad ÿ dag ähr förborgatt | |
| hwem wett thett ÿ morgon, | |
| Lÿcken ähr eÿ Altidh blidh, | |
| hon wender Sig Altid, | |
| thett må hwar man bekiende, | |
| och Siunge denne wisze till ähnde. | |
| fines |