Den ældste danske viseoverlevering

Håndskrift: Dronning Sophias visebog
Nummer: 82
Side: 330
Titel: (Hjärtelig mig nu fröjdas)
Trykt: T
Udgivet i: VB: 14, 36-37
Kommentar: -
Generelle oplysninger: Findes også i Bröms Gyllenmärs visbok nr. 41.


1.
Hiertelige iag mig frögder den sköne Somers tid, 
All meniskors blod förnÿes, tÿ Maÿ stor wellust gifuer 
Läricken och herligt Siunger, med sitt liuflige skall, 
Lustelig Alla fåglar Siunger ther till frw nactegall. 

2.
Ty Giöcken med Sitt gallande giör Lustig Alle, Mhan, 
om aftonen gå att Spatsere vtÿ den gröne äng, 
Spatzere till kalde brunnar, pläga mahn vtÿ denn tid, 
All werlden hafuer Lust och glädie, Att resse hwart man wÿll. 

3.
Thett grönskas vtÿ the skoger thee trä blomstras och Så, 
skiöne roszer wexer ÿ thee änger, både Store och Små, 
En örtt wexst ÿ wår gårde hetter förgiett eÿ min, 
hwem den Edele örtt well acktar, gifs honom gått ögneskien. 

4.
Den örtt iu Lenger iu kierer mig Altid warett har, 
hwem khan mig thet förmene, hon wex då åpenbar, 
Iag hafuer fulwel förnumett hwad denne örtt förmåå, 
hwad hon hafuer att betÿde iag eÿ khan Säie vtaf. 

5.
Om Aftonen ÿ den dågge, the Iungfrwr gå vt att beszee, 
hwar de sköne blomster bekome, och ÿ deres hiertte Lee, 
ther af skiöne krantzer att giöre, att skiencke deres gode wen, 
han blifuer her intet förmälder du törfst eÿ fråga hwem 

6.
Der före priszer iag den Suenen, han ähr och lofuet werdt, 
Som ofta bårttager bekiömmer Som vtÿ hiertatt ähr, 
den tid wÿll iag ful kåmme med glädie och mÿckien roo, 
Gud wÿll mig ther till hielpe, nehr iag honom ther om tror 

Finis