Den ældste danske viseoverlevering

Håndskrift: Dronning Sophias visebog
Nummer: 81
Side: 327
Titel: (Den sköne sommerstid)
Trykt: T
Udgivet i: VB: 13, 34-36
Kommentar: -


En Lustig Nÿ Wisze 

1.
Den skiöne sumers tid, 
min hiertans kierest och strengespil 
ähr vthöfuer alla frögd, 
som wederquecker mig, 
nähr iag bedröfuett ähr, 
tager bårt både sorg och wånda, 
som mig khan ofta på komma, 
Gud wÿll mig henne wel bewahra 
ifrå all nöd och fhara. 

2.
From, ährlig ästu af slägdt, 
huru ofta hafuer du frögdatt mig, 
och giördt mitt hierta lätt, 
mitt vnge blod och hierta, 
mÿckiett efter dig trängtar, 
Och önsker af hiertans grund 
Gud förläne dig karskhet och Sund 
Så lenge du lefuer på denne werld, 
Aldrig orolig Stundt. 

3.
Röde roszer på gröna walde, 
the blumer och Så, 
både store och Små 
min kiereste licknasz wed them Alle, 
hon ähr mig kierer ähn, mycket, guld 
både perler och ädele stenar, 
Gud wet wel hwem iag menar, 
then hiertans aller kiereste min 
iag gierna wåhr hosz Allena. 

4.
Iag håppes och tror för wist, 
håppening lätt du aldrig koma på skam, 
o herre Iäszu Christ, 
wÿll du mig henne gifua, 
meden wÿ her lefua 
vtÿ denna bedröfuede werld, 
Gud wahr osz Allom nähr, 
efter din wilie att lefue 
står bägga wår begier. 

5.
Trackta wÿll iag Allene 
efter en sanskÿlig kierlig 
Som Ewig skall hafue it skien, 
ickie Som enn blomma, 
Som Snart faller wm, 
vtan Altid blifue beståndig, 
vtÿ All nöd och wånda, 
Som osz khan wederfahra 
vtÿ thesse farlige dager. 

6.
Iag hafuer på denne werld, 
ingen tilflÿcktt vtan Alenne till Gud, 
och then han mig beskierer, 
thenn iag hafuer kier Allena, 
hwem khan mig thet förmena, 
Lycken kommer af himmelen ned, 
ther iag mig glädes wed, 
ther på iag håppes o herre kier 
mäden iag ÿ werlden ähr. 

7.
Mig gåå, huru Gud will, 
ÿ denne nåderikes tid, 
iag nu till henne skall, 
hwad ÿ dag ähr förborgatt 
hwem wett thett ÿ morgon, 
Lÿcken ähr eÿ Altidh blidh, 
hon wender Sig Altid, 
thett må hwar man bekiende, 
och Siunge denne wisze till ähnde. 

fines